Vi äro musikanter

      

I söndags hade vi öppet hus på kulturskolan där jag jobbar. Mängder av barn kom för att prova på teater och olika instrument. Edvard hade några dagar tidigare deklarerat att han skulle spela fiol på “sin teater” och vi vet inte riktigt varifrån något av det kommer men fine, det lät ju gött. Så efter demon i Malmö kom killarna för att avrunda dagen med att spela lite av varje. Edvard provade det mesta. Blockflöjt var “lätt” sade han, bastuba var “konstigt” (mest för att man skulle prutta med munnen) och trummor hemsk roligt. Fiolen var lite svår att hålla men vi funderar på att köpa en 1/16 till honom som han kan pilla på här hemma. Någon som har erfarenhet av fiolrytmik eller liknande för treåringar?

Share on Facebook

Österlen, baby!

I fredags när jag låg halvdöd och tyckte synd om mig själv på soffan tyckte bästisBellan att det var dags för utflykt. Tja, vad gör en? Masar sig ur sängen, vägrar duscha men sätter sig i hennes bil och åker med.

Vi åkte först till Tomelilla som kändes väldigt öde en vardagsförmiddag. Dock är det ju hemskt gulligt med alla små hus och gamla butiksskyltar. Vi besökte en loppis där jag fyndade nya vårgardiner för 15 pix, hurra! Självklart besökte vi också Österlens matmarknad där vi shoppade loss bland äppelmust, kolor och kakor.

Vi fortsatte vidare till Kivik där vi lyxlunchade med havsutsikt på hotellet. Bäst var äppelpajen efter maten säger jag.

     

Därefter var det dags för husvisning. Efter att ha kört fel typ arton gånger hittade vi en underbar hästgård utanför Simrishamn. Tyvärr är det inte vi själva som funderar på att köpa utan någon annan. Men vi blev allt lite sugna. Sen åkte vi hem och lekte med skrutten.

Share on Facebook

Inga nazister på våra gator

Älskade Malmö. Önskar att jag hade kunnat vara med i dagens demonstration. Tyvärr jobbade jag hela dagen men resten av min familj var förstås på plats. I morse hade vi ett allvarligt samtal med treåringen. Försökte förklara vad som hänt och varför folk ville demonstrera utan att skrämma eller tala över hans huvud. Jag tycker det är viktigt att han förstår, att vi pratar om viktiga saker och att han redan nu får en värdegrund att stå på. Han fick en egen flagga som han stolt viftade med hela dagen medan han skanderade “inga nazister på våra gator”. Han hamnade på bild i aftonbladets bildspel, fick många uppmuntrande kommentarer och somnade halvvägs genom demon i sin pappas famn. När han vaknade frågade han om Showan hade kommit. Han gjorde också en egen ramsa som löd “Heja Showan, hoppas du mår bättre”. Han är full av omtanke och rättvisepatos, min grabb.

Här är en film från när killarna peppade inför demonstration. Måste ses:

Share on Facebook

Teater, teater, teater!

Fru von Ponselius. Den suraste direktören i stan. Har även ett hjärta av sten och hatar kultur.

I dag ligger jag i soffan helt utslagen och funderar på när jag ska orka resa mig upp. Den här veckan har bland annat inneburit åtta föreställningar för 2000 skolbarn på två dagar. Intensiva föreställningar där jag har både pratat hur mycket som helst och dansat och sjungit lite opretentiöst. Utmattad är bara förnamnet. Men det är jättekul att få ett break från den vanliga undervisningen och göra något tillsammans med kollegorna så här. Väldigt teambuildande liksom. Och nu ska jag packa ner Fru von Ponselius i en liten låda och varken plocka fram hennes ömmande klackskor eller sura sinne på väldigt länge…

Share on Facebook

3!

I dag fyller bästa killen hela tre år. Han tyckte det var konstigt att ligga kvar själv när vi gick upp så han bestämde att jag skulle ligga kvar i stället så att han och pappan kunde komma med frukost och sång. Men paketen ville han själv ha. Tre stycken fick han eftersom han fyller tre. Efter Föris åkte vi till posten och hämtade fler paket från farmor. De öppnade vi på restaurangen medan vi väntade på våra pommes (önskematen). Sedan köpte vi med oss tårtor hem (prinsessbakelser) men de var roligare att slicka på än att äta. Lika bra det tänker jag. Efter en rejäl fotbollsmatch lade vi oss hopslingrade i sängen. Alltså detta fantastiska underbara underverk. Ett litet barn. Det finaste jag någonsin haft. Älskade treåring!

   

Share on Facebook

Det är vårt val nu

Det finns inte ord för hur illa berörd jag känner mig av den senaste tidens händelser i landet. Nazistattacker i Kärrtorp, på gatorna i Malmö, Sverigedemokrater i riksdagen och på det en regering som vägrar öppna munnen och fördöma. Det kryper närmre, ni känner det va? Det är nu vi måste sätta stopp och stå upp! Det enda glädjande i det hela är att det är fler som verkar känna som jag. Som står upp, som står emot, som vågar ta strid och vägrar att tystas. Så länge vi är fler kan vi vinna.

Mikael Wiehe sjunger på nästan alla sina konserter låten “Valet” som är en översättning av Peggy Seegers låt “Song of choice”. Varje gång jag hör den ryser jag. Tyvärr är den i allra högsta grad aktuell i dag. Jag vill be er alla läsa texten och tänka efter. Helst också inse att vi måste fortsätta göra något. Ta striden och diskussionen varje dag. Ni förstår det va? Det är NU det gäller.

Valet
(text och musik: Peggy Seeger, svensk text: Mikael Wiehe)
Fröna växer sakta under ytan
Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det, man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar’n är förbi
så har det växt dej över huvudet till slut

Idag tar rasisterna en
Imorgon så tar dom kanske två
Frankrike tar dom med storm
Vem vet när det är dej, dom ger sej på

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dej omkring
Bli inte en av dom
som bara står där sen
och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon gör sej bödlarna klara
I det mörker som vi blundar där rustar dom för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Idag har du arbete och lön
Imorgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp…

Dom flesta går med strömmen om det går
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
så är det du och jag som måste stå emot

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp
Börja se dej omkring
Fatta mod
Så du kan säg’ till dina ungar när dom frågar dej
att du var en av dom som stod emot

Share on Facebook

BBC; Aprilhäxan av Majgull Axelsson

Så! I dag är det äntligen dags för mig och Frida att presentera våra tankar kring de böcker vi valt att läsa på temat: syskonskap. För er som har missat hela grejen med vår bloggbokcirkel kan ni läsa mer här. På måndag om en vecka presenterar vi böckerna för nästa tema. Du som har läst/håller på att läsa om syskonskap och har bloggat eller tänker blogga om det får gärna kommentera i något av våra kommentarsfält under veckan så sammanställer vi det och länkar i samband med nästa tema på måndag. Vill du bara skriva några rader om en av böckerna här så kan du göra det i kommentarsfältet likaväl.

Well, här kommer lite lösa tankar från mig om:
Aprilhäxan, skriven av Majgull Axelsson

Jag älskar Majgull Axelssons språkanvändning. Det där med att varje ny rad är som att veckla upp pappret på en ny karamell. Att det inte bara är historien som är viktig utan även sättet den berättas på. Aprilhäxan läste jag för första gången för ungefär 100 år sedan. Den är ruskigt bra. Och ruskig i flera bemärkelser. Den är på gränsen till vad jag klarar av i fråga om suggestivitet och psykologiska undertoner. Jag gillar dock hur hon blandar väldigt konkreta betraktelser från femtiotalets Sverige, om hur det var att vara fånge på en institution eller att föda ett annorlunda barn med det övernaturliga som att kunna förflytta sig till en annan varelses kropp eller funderingar på hur det är att vara fast i en svikande kropp med ett knivskarpt intellekt. Desirée är på sätt och vis bokens huvudperson men samtidigt handlar den lika mycket om hennes tre fostersystrar som om henne. Hon vet att de finns och kan följa dem på avstånd medan de inte vet något om henne. Hon är bitter och förvriden av att ha blivit övergiven av sin mamma som liten, inspärrad på institution medan tre andra flickor fått ta över hennes egentliga liv. Hon drivs av tankarna på rättvisa och hämnd. Men boken är inte bara ångest och onda tankar utan också en bok om samhörighet och syskonskap. Jag tycker verkligen du ska läsa den om du känner dig det minsta sugen!

 

Share on Facebook

I den härliga vårsolens glans

Åh, solen!

Eftersom jag jobbar som en tok i veckorna och flera helger nu så försöker jag passa på att vara riktigt ledig när jag väl är ledig. Den här helgen har min syster varit här med sina underbara ungar och man. Vi har loppisfyndat, kalasat, ätit god mat, busat och hängt. Jag känner hur det här vårvädret tinar upp hela mig och jag blir alldeles glad överallt. I dag gick vi en solskenspromenad, tittade på hur renoveringen går i vindsvåningen (vi öppnar nästa månad, gah!) och sedan hängde vi i trädgården. Sol, sol, sol! I love it! Grannpojken kom in och spelade fotboll med Edvard, bjöd in sig själv på första utelunchen för säsongen och livet kändes precis som det ska på våren. I stället för att tänka på en riktigt massiv jobbvecka som börjar i morgon så väljer jag att stanna i mitt vårrus i kväll.

Share on Facebook

8:e mars, låt oss sluta tjafsa nu!

Det är internationella kvinnodagen idag och den som tänker säga “grattis” kan knipa igen sin mun och i stället läsa detta. Jag publicerade det här inlägget för exakt ett år sedan och eftersom det tyvärr är minst lika aktuellt fortfarande återpublicerar jag det idag. Läs och begrunda…

Som ni säkert vet är det internationella kvinnodagen idag. Och jag är så himla trött på allt tjafs. Det har liksom blivit lite så här att vi bara upprepar oss, tycker ni inte det? Vi tjatar om att kvinnor har lägre löner, tar störst ansvar i hemmen, blir misshandlade, våldtagna och för att inte tala om alla dessa feminister som inte vill raka sina ben, som blir aggressiva och skriker för högt! Visst är de jobbiga? Hela grejen är ju jobbig och tar lite för mycket energi. Ska vi inte bara lägga ner det här? Sluta tjafsa och bara vara?

För lönerna i ärlighetens namn, vad spelar några ynka procent hit eller dit för roll? Det är ju bara pengar. 15 procent liksom. Och så får man ju tänka att kvinnor väljer lite annorlunda. De vill ju vara hemma lite mer med barnen och jobba med yrken där man tjänar mindre. På ett år blir det faktiskt bara 53.000 kronor som skiljer.

Och skulle kvinnorna välja lite manligare yrken och jobba exakt som männen så skiljer sig lönen bara med 6 procent! Och hallå, det är ju nästan ingenting! I verkligheten är det bara 22.000 kronor på ett år – i och för sig för exakt samma jobb men vadå?

Och så är det ju det här med att kvinnors löner ökar mer så skillnaderna minskar faktiskt. Från 16 procent 2004 till 15 procent idag. Snart är vi ju i kapp. Eller vänta nu. År 2004 var det 4.300 kr som skiljde. Nu är det 4.400 kr. Så i faktiska kronor och ören ökar tydligen skillnaderna då. Mellan kvinnor och män. För samma jobb. Det kommer ta hm, låt mig se, ungefär 50 år med dagens takts tills vi är i kapp. Men 50 år går ju ganska snabbt och i ärlighetens namn 1,5 miljoner kronor (som det handlar om under mitt resterande yrkesliv) är väl inget att bråka om?!

Okej, låt oss se om det finns fler quickfixes. Alltså männen, ni kan väl sluta misshandla och våldta så slipper vi den biten. Och de där feministerna som inte vill raka benen, blir aggressiva och skriker för högt är nog betydligt färre än de män som inte vill raka benen, blir aggressiva och skriker för högt. Så vi kan väl bara enas om att man får sköta sin kropp som man vill. Ja, låt oss sluta upprepa oss nu. Vi fixar detta och så slutar vi tjafsa sen. Släng hit hälften av er makt och lite av er lön så börjar vi om på nytt därifrån.

Javisst, jag är en av dessa feminister. Det är väl självklart och Nej, det betyder inte att jag tycker att kvinnor ska ha förtur, bli särbehandlade eller få högre lön för att de är kvinnor. Det handlar om att vi alla är människor och borde bli behandlade som det. Punkt.

Ps. Här lite mer fakta om skillnaderna

  • Kvinnors genomsnittslön är idag 4.400 kronor lägre än männens – 53.000 på ett år.
  • Den skillnaden har inte minskat utan snarare ökat under 2000-talet.
  • Med dagens takt kommer lönerna vara lika om femtio år…
  • …när jag är 65 år kommer skillnaden fortfarande vara över 2.000 i månaden…
  • …och totalt sett fram tills dess har genomsnittsmannen ha tjänat 1,5 miljoner mer…

Genonsmittslön för kvinnor och män

Share on Facebook

Vårfint på bloggen

All snö har smält bort, graderna kryper uppåt, krokusar och till och med solen tittar fram emellanåt. Visst räknar jag med bakslag med snö och kyla men det är svårt att förneka vårkänslorna utanför dörren just nu. Detta firar jag med att göra lite vårfint här på bloggen. En gladare bakgrund och ny header. Lite ljusare, lite mer vår.

Share on Facebook