Inga nazister på våra gator

Älskade Malmö. Önskar att jag hade kunnat vara med i dagens demonstration. Tyvärr jobbade jag hela dagen men resten av min familj var förstås på plats. I morse hade vi ett allvarligt samtal med treåringen. Försökte förklara vad som hänt och varför folk ville demonstrera utan att skrämma eller tala över hans huvud. Jag tycker det är viktigt att han förstår, att vi pratar om viktiga saker och att han redan nu får en värdegrund att stå på. Han fick en egen flagga som han stolt viftade med hela dagen medan han skanderade “inga nazister på våra gator”. Han hamnade på bild i aftonbladets bildspel, fick många uppmuntrande kommentarer och somnade halvvägs genom demon i sin pappas famn. När han vaknade frågade han om Showan hade kommit. Han gjorde också en egen ramsa som löd “Heja Showan, hoppas du mår bättre”. Han är full av omtanke och rättvisepatos, min grabb.

Här är en film från när killarna peppade inför demonstration. Måste ses:

Share on Facebook

Det är vårt val nu

Det finns inte ord för hur illa berörd jag känner mig av den senaste tidens händelser i landet. Nazistattacker i Kärrtorp, på gatorna i Malmö, Sverigedemokrater i riksdagen och på det en regering som vägrar öppna munnen och fördöma. Det kryper närmre, ni känner det va? Det är nu vi måste sätta stopp och stå upp! Det enda glädjande i det hela är att det är fler som verkar känna som jag. Som står upp, som står emot, som vågar ta strid och vägrar att tystas. Så länge vi är fler kan vi vinna.

Mikael Wiehe sjunger på nästan alla sina konserter låten “Valet” som är en översättning av Peggy Seegers låt “Song of choice”. Varje gång jag hör den ryser jag. Tyvärr är den i allra högsta grad aktuell i dag. Jag vill be er alla läsa texten och tänka efter. Helst också inse att vi måste fortsätta göra något. Ta striden och diskussionen varje dag. Ni förstår det va? Det är NU det gäller.

Valet
(text och musik: Peggy Seeger, svensk text: Mikael Wiehe)
Fröna växer sakta under ytan
Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det, man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar’n är förbi
så har det växt dej över huvudet till slut

Idag tar rasisterna en
Imorgon så tar dom kanske två
Frankrike tar dom med storm
Vem vet när det är dej, dom ger sej på

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dej omkring
Bli inte en av dom
som bara står där sen
och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon gör sej bödlarna klara
I det mörker som vi blundar där rustar dom för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Idag har du arbete och lön
Imorgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp…

Dom flesta går med strömmen om det går
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
så är det du och jag som måste stå emot

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp
Börja se dej omkring
Fatta mod
Så du kan säg’ till dina ungar när dom frågar dej
att du var en av dom som stod emot

Share on Facebook

8:e mars, låt oss sluta tjafsa nu!

Det är internationella kvinnodagen idag och den som tänker säga “grattis” kan knipa igen sin mun och i stället läsa detta. Jag publicerade det här inlägget för exakt ett år sedan och eftersom det tyvärr är minst lika aktuellt fortfarande återpublicerar jag det idag. Läs och begrunda…

Som ni säkert vet är det internationella kvinnodagen idag. Och jag är så himla trött på allt tjafs. Det har liksom blivit lite så här att vi bara upprepar oss, tycker ni inte det? Vi tjatar om att kvinnor har lägre löner, tar störst ansvar i hemmen, blir misshandlade, våldtagna och för att inte tala om alla dessa feminister som inte vill raka sina ben, som blir aggressiva och skriker för högt! Visst är de jobbiga? Hela grejen är ju jobbig och tar lite för mycket energi. Ska vi inte bara lägga ner det här? Sluta tjafsa och bara vara?

För lönerna i ärlighetens namn, vad spelar några ynka procent hit eller dit för roll? Det är ju bara pengar. 15 procent liksom. Och så får man ju tänka att kvinnor väljer lite annorlunda. De vill ju vara hemma lite mer med barnen och jobba med yrken där man tjänar mindre. På ett år blir det faktiskt bara 53.000 kronor som skiljer.

Och skulle kvinnorna välja lite manligare yrken och jobba exakt som männen så skiljer sig lönen bara med 6 procent! Och hallå, det är ju nästan ingenting! I verkligheten är det bara 22.000 kronor på ett år – i och för sig för exakt samma jobb men vadå?

Och så är det ju det här med att kvinnors löner ökar mer så skillnaderna minskar faktiskt. Från 16 procent 2004 till 15 procent idag. Snart är vi ju i kapp. Eller vänta nu. År 2004 var det 4.300 kr som skiljde. Nu är det 4.400 kr. Så i faktiska kronor och ören ökar tydligen skillnaderna då. Mellan kvinnor och män. För samma jobb. Det kommer ta hm, låt mig se, ungefär 50 år med dagens takts tills vi är i kapp. Men 50 år går ju ganska snabbt och i ärlighetens namn 1,5 miljoner kronor (som det handlar om under mitt resterande yrkesliv) är väl inget att bråka om?!

Okej, låt oss se om det finns fler quickfixes. Alltså männen, ni kan väl sluta misshandla och våldta så slipper vi den biten. Och de där feministerna som inte vill raka benen, blir aggressiva och skriker för högt är nog betydligt färre än de män som inte vill raka benen, blir aggressiva och skriker för högt. Så vi kan väl bara enas om att man får sköta sin kropp som man vill. Ja, låt oss sluta upprepa oss nu. Vi fixar detta och så slutar vi tjafsa sen. Släng hit hälften av er makt och lite av er lön så börjar vi om på nytt därifrån.

Javisst, jag är en av dessa feminister. Det är väl självklart och Nej, det betyder inte att jag tycker att kvinnor ska ha förtur, bli särbehandlade eller få högre lön för att de är kvinnor. Det handlar om att vi alla är människor och borde bli behandlade som det. Punkt.

Ps. Här lite mer fakta om skillnaderna

  • Kvinnors genomsnittslön är idag 4.400 kronor lägre än männens – 53.000 på ett år.
  • Den skillnaden har inte minskat utan snarare ökat under 2000-talet.
  • Med dagens takt kommer lönerna vara lika om femtio år…
  • …när jag är 65 år kommer skillnaden fortfarande vara över 2.000 i månaden…
  • …och totalt sett fram tills dess har genomsnittsmannen ha tjänat 1,5 miljoner mer…

Genonsmittslön för kvinnor och män

Share on Facebook

Köp fler julklappar!

Det här är ett inlägg jag publicerad för ungefär ett år sedan som tips till den som ville köpa bättre julklappar. Eftersom jag tycker det är minst lika aktuellt i år tänker jag göra en favoritrepris och publicera det igen. Jag har uppdaterat något och länkat till deras aktuella sidor. Hur som helst: Håll till godo! Läs, begrunda och shoppa loss!

På många ställen råder en extrem prylhets så här års. Önskelistor skickas fram och tillbaka, man klickar hem julklappar på nätet, handlar i affärer, önskar sig, vill ha, slår in paket, byter grejer och så vidare. Ja, jag är inte bättre själv. Men hur det nu är så är den här tiden på året också en tid för eftertanke. En tid när många rannsakar och förfäras, känner extra med de som har det svårt och gärna vill göra något.

En del tycker att vi ska lägga mindre pengar på julklappar men jag vill snarare uppmuntra till att göra tvärtom. Köp fler julklappar! Köp så många julklappar du har råd med! Tänk bara ett extra varv på vilka julklappar du köper och var. För det finns många ställen man kan handla på utan att stödja stora företag och konsumtionshetsen och faktiskt också bidra till att göra livet lite bättre för andra. För att göra det lite lättare har jag sammanställt en lista med några tips på saker du kan köpa. Saker som jag hävdar är lite bättre än vanliga julklappar. Here we go:

UNICEF:s webshop hittar du många fina presenter, både till små och stora. Det finns allt från smycken till snygga affischer. Pengarna går bland annat till följande områden de jobbar extra mycket för: barns överlevnad och utveckling, katastrofinsatser och skydd mot våld och övergrepp.

WWF har en kampanj för att stoppa jakten på utrotningshotade djur. Under julhelgerna är tjuvjakten extra frekvent för att parkvakter och polis är underbemannade. En gåva kan till exempel hjälpa till att betala lön för fler vakter under helgerna. Du kan också bli fadder för en levande planet. Det låter det!

Om du vill stödja Rädda barnens arbete för barns rättigheter och samtidigt göra någon glad med en fin present kan du surfa in på deras shop. Jättemånga fina dockor till exempel. Men så klart massor av annat också såsom sjalar, spel, väskor, smycken och ljus.

Det finns många som inte alls kan njuta av julmys och värme så här års. Människor som inte har ett hem att gå till när graderna kryper under nollan. Du kan stödja stadsmissionens arbete för hemlösa antingen genom att skänka pengar (SMS:a ”HEM” till 72 980 så skänker du 50 kr. ) eller genom att handla julklappar i deras webbshop. För 100 kr kan du också skänka en julmatkasse till någon som verkligen behöver det.

Stöd Amnesty Internationals arbete för mänskliga rättigheter runt om i världen genom att handla dina julklappar hos dem. Här kan du dessutom köpa snygga grejer med bra budskap.

IM, individuell människohjälp marknadsför sina julklappar i glädjeshoppen med orden “Självklart kan lycka köpas för pengar”. Jag tycker det är så himla fint när man ser vad man faktiskt kan köpa hos dem. För 200 kr kan du till exempel köpa en get. Inte till dig själv utan till barn i Zimbabwe. För dem betyder en egen get både näring och inkomst. Du kan också plantera träd i Himalaya för ynka 25 kr styck. Som hittat för dig men betyder jobb och inkomst för tibetanska flyktingar. Du kan också köpa rent vatten, toaletter, ögonoperationer med mera till människor som verkligen behöver det.

SOS barnbyar är en organisation som ger ensamma barn ett hem och en familj. I deras byar får barnen möjlighet till bland annat skola och sjukvård. I deras webb-butik kan du köpa leksaker, skolgång, mat och medicin till dessa barn.

Så. Nu har du förhoppningsvis fått lite inspiration till julklappsinköpen. Ta en stund att botanisera bland dessa shoppar, du kommer hitta hur mycket som helst! Och har du fler tips på bra ställen får du gärna fylla på i kommentarsfältet.

Så låt oss tänka ett extra varv på vad vi köper i år. Låt oss göra julen 2013 till en god jul för så många som möjligt! Låt oss shoppa loss!

Share on Facebook

Gör som Vilja, hjälp till!

Foto: Linda Björk

De som läser bloggen regelbundet vet att det inte direkt är någon hemlighet att jag har en massa underbara syskonbarn som jag avgudar! Till exempel min guddotter Vilja som är 6 år. Läs följande och förstå varför:

Vilja kommer till sin mamma med sin spargris i högsta hugg (som hon förresten fått av undertecknad) och frågar om hon kan få öppna den. Hennes mamma tycker det är onödigt varpå Vilja svarar…

Vilja: Men mamma, jag vill räkna mina pengar så att jag kan skicka dem till såna barn som inte har någon mat.

Okej, då får en ju som vuxen ge efter och pilla upp grisen. Det finns 59 sparade kronor där i. De bestämmer tillsammans att skänka dem till Filippinerna där min syster har en vän som driver barnhem och stöttar gatufamiljer. Just nu samlar de även in pengar till allmän katastrofhjälp i området förstås. Min syster lägger till lite pengar och de sätts in på kontot. Efteråt går konversationen så här:

Mamman: Hur känns det nu då Vilja, när spargrisen är helt tom?
Vilja: Vet du mamma, det känns jättebra! För jag har ju så mycket redan, jag behöver nästan ingenting mer.

Alltså fatta hur hjärtat brister när man hör det här. Så nu tänker jag göra som hon och tömma lite sparpengar för att skänka till Filippinerna. Det borde kanske du också göra. LÄS HÄR om min systers vän Leijla som driver insamlingar där alla pengar garanterat når direkt fram till de mest behövande. Överväg ett par sekunder hur du kan hjälpa till innan du stänger av datorn. Vi är alla en del av samma planet!

Share on Facebook

Rasister i riksdagen

Om ni glömt vilka Sverigedemokraterna egentligen är. Så här är debatten i riksdagen nuförtiden. På riktigt. Fler än jag som mår illa?

Share on Facebook

Bokmässans folkbildare 2013

Som jag skrev tidigare var det intensivt men kul på bokmässan. Jag älskar miljön, mötena och böckerna. Jag tror att jag köpte flest böcker av alla som var där. Hur kan man låta bli liksom? (Och jag har redan läst ut två av dem och börjat på en tredje…) Men vad vi också gjorde var att spela kasino. Vi var inbjudna av SIDA för att spela kasino med människor som passerade. Och det var en hel del. Spelet går ut på att man får bemöta sina fördomar om världen och se hur utvecklingen har varit i olika länder sedan femtiotalet. (spelet och den supersmarta grafiken är framtagen av stiftelsen Gapminder) Det blir många möten, intressanta diskussioner och små miniföreläsningar från vår sida. Och i år blev vi även uppmärksammade av Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) som delar ut den fina utmärkelsen “Bokmässans folkbildare” och i år valde att ge den till oss! Gissa om vi är stolta över detta!?

Share on Facebook

Jag ♥ Lars Almroth

Det är sällan jag blir glad av att läsa aftonbladet. Men i dag blev jag faktiskt det. Och lite kär. Ja, i dag är jag lite småkär i Lars Almroth. Han verkar nämligen vara en man med integritet och en känsla för vad som är etiskt försvarbart och inte. Till skillnad från, tja låt oss säga…migrationsverket. LÄS HÄR!

Share on Facebook

Om att vara en manshatare

Det är sant att jag är feminist. Det är sant att det finns de som menar att jag därför hatar män. Det är inte sant att jag hatar män.

Jag ogillar vissa män, det är sant. Men inte mer än jag ogillar vissa kvinnor. I själva verket har jag valt att gifta mig med en man som jag älskar, jag fostrar en son som jag älskar. Jag har en pappa, bröder och manliga vänner som jag älskar. Att sätta likhetstecken mellan feminism och manshat är att göra det löjligt enkelt för sig. Enkelt för sig för att man på så sätt slipper diskutera den egentliga problematiken. De patriarkala strukturer som genomsyrar hela vårt samhälle och vårt sätt att bemöta varandra.

Jag hatar patriarkatet. Jag hatar att ha så många strider att välja mellan att jag inte räcker till dem alla. Ska jag fokusera på att höja lönerna för hälften av befolkningen? Eller kämpa för att lyfta fram det oavlönade hushållsarbete som kvinnor gör? Satsa på att höja statusen för kvinnodominerade yrken eller på att det överhuvudtaget inte ska finnas könsdominerade yrken? Få in fler kvinnor i styrelser, minska mäns våld mot kvinnor eller bara fortsätta öppna munnen och protestera varje gång jag som ung kvinna blir förminskad eller inte tagen på allvar? Ska jag fortsätta traggla med att försöka förklara för kolleger eller överförfriskade främlingar på krogen varför det är förolämpande och otillåtet att de kommenterar mina kläder, min urringning eller min kropp? Hur länge måste jag orka?

Nej. Jag hatar inte män. Inte alla män. Men den man som skrattar nedlåtande åt att jag vill ha genusföreläsning på jobbet, en jämställdhetsplan i kommunen eller åt att jag skäller ut hans kommentarer om min kropp. Den man som inte kan tänka sig att dela sin lön, ge ifrån sig lite makt eller dammsuga sitt eget golv.

Den mannen kan jag tänka mig att hata.

Share on Facebook

Men han har ju fel kläder på sig!

Häromdagen var vi på stor trädgårdsfest full av trevliga människor och barn som sprang omkring. Tills jag ropade på min son. -Edvard, kom hit! Eller liknande. En man som jag överhuvudtaget inte växlat några ord med tidigare går fram till mig och säger “Men han har ju fel kläder på sig! Man tror ju att han är en tjej”. Min värld rasade naturligtvis samman! Tänk om någon skulle ta min son för tjej? Vilken katastrof.

Jag talade om för mannen att klänning både är skönt och praktiskt och att jag tycker det är fint. “Ja, för du är ju tjej” svarade han. Jag kände inte för att fortsätta konversationen utan gick därifrån. Ledsen. Min älskade unge hade själv valt vad han skulle ha på sig. En söt rödrutig klänning. Han var stolt som en tupp över den. Jag vill att han ska få fortsätta vara stolt över sina val. Att han själv ska få bestämma vad han tycker är fint. Att han i så stor utsträckning som möjligt själv ska få skapa sin stil och identitet. Men jag är medveten om att det finns hinder på vägen. Inlärda uppfattningar, ifrågasättande vuxna, människor som inte förstår bättre.

För att ingen som läser min blogg ska behöva uppföra sig som ett dåligt exempel ska jag avslöja något för er. Det är bara kläder. Det är bara tyg, färger och mönster. Det finns inga tjejfärger eller killfärger. Det finns bara färger. Det finns inga “fel kläder”. Det finns bara inskränkta människor.

Share on Facebook