Kalashelgen

Den här helgen har varit idel kalas och party. I lördags hade Edvard barnkalas för alla sina föriskompisar. Då skulle vi servera pizza och glasståg hade han bestämt. Vi delade ut hemgjorda “pizzapengar” som barnen fick betala med när jag serverade pizzaslice och festis för glatta livet. Att slänga ihop ett glasståg var också väldigt lätt så det kändes som vi gjorde det så enkelt som möjligt för oss. Pluspoäng på det! Plötsligt hade vardagsrummet invaderats av superhjältar, pirater och en svamp. Barnen hade hittat utklädningslådan och var så galet söta!


I söndags kalasade vi med “släkten” som utgörs av en massa nära vänner och barn och fina typer som egentligen inte är släkt men dyker upp när det behövs, typ. Vi åt (glutenfria)våfflor och glasståg (Edvard hade bestämt igen), chokladbollar och star wars kaka. Efter fiskdamm och kalasbus bänkade vi barnen framför film med varsin popcornskål medan vi vuxna lagade middag och hängde.



En väldigt trevlig och lyckad helg men jag måste erkänna att jag fortfarande är något mör i både öron och skalle. Tänk att så små söta barn kan låta så mycket=) Nu är Edvard i alla fall ordentligt firad och fyraårsfylld. Tack alla som grattat och firat!

Share on Facebook

Så länge vi har varann

Jodå. Som vanligt har det varit glest på bloggen över sommaren. Men det är väl som det ska vara tänker jag. De flesta sitter väl ändå hellre på stranden och badar fötterna än att läsa bloggar. Men nu börjar höstens vindar vina och själv vill jag bara krypa upp i soffan med en filt, en kopp choklad och en dator eller bok. Jag tänker inte kommentera valresultatet i dag trots att det sitter som en tagg i halsen just nu. I stället tänker jag ägna mig åt betydligt roligare saker. Saker som alltid kan få mig att le trots mörka moln och svåra tider. Som min familj. Vi är ju fyra i den sedan tre veckor tillbaka. På bilden ser ni oss allihopa på BB två dagar efter förlossningen. Edvard fick träffa Eira för första gången och var omåttligt stolt.

Det är förresten galet att ha en bebis igen. Men samtidigt världens ynnest. Jag tittar på mina två sovande barn och känner en oändlig tacksamhet för att de finns här. För att vi får ha dem. För att de mår bra och är det finaste en kan tänka sig. Plötsligt känns familjen komplett och lagom. (Och tur är väl det för det där med graviditet och barnafödande har jag lagt på hyllan från och med nu.) Det ska bli spännande att se hur dynamiken här hemma förändras och utvecklas efter hand men en sak är säker. Så länge vi har varann kommer det bli bra!

Share on Facebook

Nu upprepar vi succén

Jag vet att bloggen är trist just nu. Men jag har en bra ursäkt. Jag är trött! Hela tiden. Jag pallar bara inte mer än att jobba och planera livet. För livet kommer snart innebära stora förändringar igen. Vi kommer att utöka familjen med 33%, alltså en hel person till! Det är skitläskigt. Och jättekul. Vi har börjat sortera bebiskläder och prata om namn och planera vilken snutte bebisen ska få. Det senare är Edvards främsta fokus. Han ska nämligen få välja den har vi lovat. Strax efter sommaren ska den komma och vi är alldeles rusiga av lycka.

Share on Facebook

Jag och katterna

I dag är det de här två håriga sötnosarna och jag i sängen hela dagen. Jag hostar som en tok och har framför allt lite problem med rösten. Eller ja, den håller inte helt enkelt till att undervisa med just nu. I går hade vi vår första kafékväll på jobbet. Så sjukt trevligt. Ungefär hundra gäster kom och fikade och njöt av sång, musik och teater. Jag är glad att jag pallade stå på benen över hela grejen för den hade jag inte velat missa! Men idag har jag knappt lämnat sängen. Så skönt att bara få sova när man inte är frisk. Slumra lite, vakna, klappa en katt eller två, sova en stund, gå upp och kissa, strosa ut i köket och äta en grape och sedan gå och lägga sig igen. Tyvärr är mannen borta på jobb över natten så förr eller senare måste jag masa mig upp och hämta Edvard på föris. Men först ska jag nog sova lite till.

Share on Facebook

Hemma

I går kväll landade vi äntligen hemma efter sex veckors sommar på annat håll. Vi har haft en underbar sommar hittills, helt klart. Men härom dagen sade Edvard “Var är Edvards hus? Var är Edvards katt? Edvards hus borta” och då kändes det att det var dags att avrunda och resa hemåt. Han var galet speedad igår kväll och skulle kolla in varenda vrå och leksak innan han ramlade i säng. I dag har jag börjat jobba. Det känns bra faktiskt. Men jag tänker inte prata om “sommaren som varit” förrän den är slut vilket den ju inte är än på långa vägar. Augusti är ju verkligen supersommar! Så det så!

Share on Facebook

Kökstapeterna

Det slutgiltiga valet.

I månader har vi ältat tapeter här hemma. De ska vara på en vägg i köket och passa med rutigt golv och turkos trappa. Vi har googlat tills ögonen tårats, varit på tapetorama i Malmö och bläddrat bland prover tills personalen himlat med ögonen (ja, okej, inte framför oss men jag utgår från att de gjort det eftersom vi varit där så ofta och länge) och faktiskt varit lite oense om det hela. Tyvärr gillar man ju inte alltid samma saker. Men till sist enades vi om en vit tapet med mintgrönt paisleymönster. När man tittar närmare på den ser man att mönstret är uppbyggt av små cyklar, hus och träd. E gillade det och vi tyckte att det passade vår familj. Så nu ligger rullarna här och väntar. När de slutligen kommer upp återstår att se. Som tur är är de ju fina som rullar också!

Några av alla de tapeter vi provat med.

Share on Facebook

En perfekt present

En av de bästa sakerna med mannens jobb är att han ofta får presenter när han föreläst. Och dem får alltid jag, oavsett vad det är. Visst är det kul när han får med sig blommor och konstiga böcker eller prydnadssaker men mest gillar jag när det är handgjorda praliner eller rättvis marmelad och liknande. Igår fick jag en toppenpresent som hängt med honom hem från Skövde och en konferens i klinisk kemi. En stor fin bricka, designad av min favorit Lisa Bengtsson! Dessutom är den såld i samarbete med barncancerfonden och största delen av vinsten går direkt till den. En win för oss alla kan man säga. Dessutom kan man bära den på huvudet som en liten extra win… Hurra!

Share on Facebook

Vikten av bra förvaring

Som bekant är det viktigt med bra förvaringsmöjligheter. Det är tyvärr något som får stryka på foten när man väljer ett sådant här gammalt hus. Men vi gör vårt bästa och kommer på nya lösningar efter hand. Den här hyllan står under ett fönster som annars är för lågt för att möblera vid. I korgarna har Edvard sina leksaker. Lätt att dra fram och lätt att städa. Perfekt för förvaring av leksaker och barn.

Share on Facebook

Party Party

     

E har tydligen bestämt att det här är stora partyhelgen, så vi festar loss mest hela tiden. Till exempel blåser vi i partypipor och kastar sugrör. Och för att toppa det hela har vi tagit på oss finstrumporna. För vad vore kalas utan dem? Nä, just det!

Share on Facebook

En liten kanin

När mamma och pappa och jag var på loppisrunda på Österlen hittade jag den här lilla kompisen som fick följa med hem. Mannen suckade något när han såg den i fönstret och mumlade något om att han inte ville ha ett sådant hem som svämmar över av vita porslinsfigurer. Och det ska vi inte ha heller. Bara de extra fina får bo här förstås. Hur som helst kom jag att tänka på när jag var alldeles ny-gravid och berättade för min systerdotter att jag hade en liten kusin i magen. Hon sade: Åh, då blir jag jättejätteglad! En liten kanin.

Share on Facebook